Min bästa filmupplevelse
Film kan upplevas på många olika sätt. Det bästa sättet jag varit med om var att sitta på en restaurang i Indonesien med havet som granne.
När jag och min sambo (nu är hon min fru och mamma till mina två barn) reste runt i Indonesien 2002 hamnade vi till slut på de underbara Gili-öarna utanför Lombok i den Indonesiska skärgården. Här rådde det totala lugnet och på kvällarna samlades turister på de små serveringarna som trängdes längs den vita stranden.
Överallt erbjöds filmvisning från tidig förmiddag till sen kväll. Detta var verkligen paradiset för en sann filmälskare. En kväll visades Star Wars: Episode II – Attack of the Clones på en inbjudande restaurang med öppna väggar. Vi satte oss ner på några kuddar ett par meter från en stor filmduk. Då och då sköljde en mild bris in från det salta havet, stämningen var elektrisk. Lagom till att filmen skulle börja fick vi in vår mat, en tre-rätters middag med tillhörande stor stark.
Till vår stora förvåning fick vi in alla rätterna på samma gång och fick en hel del leenden från de andra filmtittarna. Vi trängdes bland alla godsaker som var placerade på ett pyttelitet bord framför oss. Maten smakade fantastiskt och filmen bjöd på fin underhållning. Kombinationen gav en filmupplevelse som kommer bli svår att någonsin få uppleva igen.
Berätta gärna om er bästa filmupplevelse…
/Spikhen
Läs även andra bloggares åsikter om Indonesien, Film, Filmupplevelse, Resa, Resor, Star Wars, Lombok, Gili-öarna
Filmbloggare och Go´ Gubbe!
Apocalypse now redux för andra gången, hemma, helt själv med en pizza, en två liters coca cola, chips och massa godis. En av de absolut bättre upplevelserna när det kommer till film.
När jag bodde i Honolulu släpptes The Matrix. En dag när jag vandrade runt ensam i Waikiki bestämde jag mig för att se filmen som jag väntat så länge på, (man är ju science fiction fan). När filmen började var det endast fem personer i salongen. Eftersom salongen var gigantisk så började jag räkna stolarna och kom fram till att det var närmare 1000 (!) sittplatser. (Senare har jag läst att det faktiskt var 1353 platser.) Det var en mäktig upplevelse eftersom vi alla skrek rätt ut emellanåt, då filmen är helt briljant i sitt innehåll. Ganska märklig situation när fem, för varandra okända, människor sitter och skriker ut sin häpnad – i en gigantisk gammal biograf.
Idag är biografen, som byggdes 1936, riven sedan fem år tillbaka. Det var som sagt en riktigt pytteskinnsupplevelse.